BOKTIPS | Punken och de motvilliga entreprenörerna

Maria
 Gustafsson
DELA
Mats Trondman är professor i kultursociologi vid Linnéuniversitetet. Foto: Anders Olsson.

Hultsfredsfestivalen startades av ett gäng unga punkare i slutet av 1970-talet. Do it yourself var mottot som drev fram den välkända musikfestivalen. Entreprenörskap la grunden för framgången men det är få som har jobbat med festivalen som kallar sig just entreprenörer. Professorn och författaren Mats Trondman vill med boken fnuttHultsfredsfestivalen – Punkens etos. Festivalens anda. Entreprenörskapets vara.fnutt utmana bilden av entreprenörskap.

Vilket uppiggande inslag bland entreprenörskapslitteraturen. Vad är det för bok ni har skrivit?

– Den handlar om Hultsfredsfestivalens början, utveckling och slut. Samtidigt är det en berättelse om vad entreprenörskap är och vad det kan åstadkomma. Och om de motvilliga entreprenörerna. Men det är också en berättelse om musikens betydelse och om samhället Hultsfred.

Varför behövs boken?

– 90 procent av svenskarna kommer ihåg Hultsfredsfestivalen, snacka om varumärke! Och nästan 6 procent besökte den minst en gång. Vi behöver skriva fram historien om festivalen, hur den blev möjlig. Men vi behöver också utmana bilden av entreprenörskap. Boken är inte en modell av Hultsfredsfestivalen utan en motivationskälla för samhällsutveckling – vad som är möjligt att åstadkomma med entreprenörskap.

– Det handlar om ett sätt att vara i världen. Entreprenörskap har inget med klass eller position i samhället att göra, och du är inte entreprenör bara för att du är företagare. En entreprenör tänker nytt och skapar nya saker som blir innovationer och får betydelse i samhället. Som punkarna i Hultsfred i slutet på 1970-talet.

Ja, precis! Det är nog inte så många som vet att festivalen föddes redan då. Berätta om hur festivalen uppstod.

– Det var ett gäng tjejer och killar i 16-17-årsåldern i Hultsfred som älskade punkmusik. De köpte singlar och vinylplattor från England och tog till sig punkens budskap ”do it yourself”. De började boka band som de själva gillade, och publiken kom. Men de var nära konkurs, så var tvungna att bredda repertoaren med större band. Det var en balansgång i att behålla rätt musikstil men ändå bredda den.

– Nästan alla var barn till föräldrar som jobbade på industri eller inom omsorg. Några föräldrar blev arbetslösa när industrier lades ner. Många ungdomar var aktiva i föreningslivet, de ville göra något för sitt eget samhälle. Genom musiken bröt de sig loss från normen om hur man levde i bruksorten Hultsfred. De fick stöd från samhället, folk började jobba ideellt för att bevara musikfestivalen. Pengar var aldrig drivkraften för arrangörerna. Överskottet investerades i festivalen. I 24 år drevs den av en musikförening med ungdomar från Hultsfred.

Som du säger var det entreprenöriella krafter som gjorde Hultsfredsfestivalen så framgångsrik. Men det är inte många av de som jobbade med den som vill kalla sig entreprenörer. I boken kallar ni dem för ”de motvilliga entreprenörerna”.

– Ja, och det handlar förstås om bilden av vad entreprenörskap är. Vi har intervjuat 80 personer som stod bakom festivalen. Alla är motvilliga i avseendet att de inte vill förknippas med girighet eller att de bara skulle vara ute efter att tjäna pengar. Det är kärnan i motvilligheten. Några kan tänka sig kallas sig för entreprenör men med tillägget att de är sociala entreprenörer och gör något bra för samhället. Och de kan tänka sig att tjäna pengar på det om de känner att det är utvecklande för dem själva och för samhället i stort.

– Sen har vi de motvilliga vänsterradikala som definitivt inte kallar sig entreprenörer. De ser bara en storväxt och girig Gnosjögubbe, som lyssnar på fel musik, framför sig när man pratar om entreprenörskap. De vill inte alls förknippas med kapitalism och marknadsekonomi. Och så har vi en fjärde grupp som undviker att kalla sig för entreprenörer eftersom de inte vill att andra med en negativ bild av entreprenörskap ska ha fel uppfattning om dem.

– Statistik visar att personer i rockbranschen, de som röstar vänster samt universitetsutbildade inom humaniora i större utsträckning än andra har en negativ bild av entreprenörskap. De rör sig i kretsar där många har en liknande bild.

Det är synd att begreppen entreprenör och entreprenörskap nästan är ett skällsord i mångas föreställningsvärld. Går det att förändra den bilden och hur gör vi det i så fall, tänker du?

– Jag tror det är svårt att förändra bilden. Men så många är det inte som har en negativ bild trots allt. Inför boken gjorde vi en enkätundersökning bland svenska befolkningen där vi frågade om just detta. De flesta tänker företag, ekonomisk vinst, jobb och ekonomi om entreprenörskap. Det är bara 5 procent, som tycker att entreprenörer är giriga typer. Nästan 70 procent tycker att entreprenörskap är något positivt, men de är personer som då reducerar entreprenör till enbart någon som är företagare. Alla som jobbar med frågan har ett ansvar att bredda bilden av vad entreprenörskap är och vad som går att åstadkomma med det.

– De som är mest positiva till entreprenörskap är de som har en bredare bild av begreppet. Att det är ett förhållningssätt till världen, kreativa individer med nya idéer från alla samhällssektorer som bidrar till samhällsutvecklingen. De kopplar inte nödvändigtvis ihop det med företagande, utan med en egenskap som finns hos många inom civilsamhället, offentlig sektor och olika typer av föreningar. De har sett vad man kan åstadkomma för förändring med ett entreprenöriellt förhållningssätt.

I boken beskriver ni hur mervärde är en viktig komponent inom entreprenörskap. Kan du förklara?

– Punken drev samhällsutveckling i Hultsfred, musik var ett medel för förändring. Men det förutsatte att musiken betydde något för individerna. Bara när musiken har ett egenvärde kan den skapa mervärde. Punkarna som startade musikfestivalen älskade musiken och drevs av att få andra att uppleva den. De ville skapa mening.

– Mervärdena som arrangörerna och musikfestivalen skapade i Hultsfred var personlig utveckling, läroprocesser för ett helt samhälle samt stora nätverk som alla i samhället haft nytta av. Entreprenörskap kan inte reduceras till att handla om ekonomi och vinst. För det blir ingen ekonomi om inte några mervärden skapas.

Kontakta mats.trondman@lnu.se

Mer om boken
Redaktörerna till boken Hultsfredsfestivalen – Punkens etos. Festivalens anda. Entreprenörskapets vara. är Mats Trondman, som är professor i kultursociologi vid Linnéuniversitetet, Ragnhild Lekberg, intendent på Växjö konsthall, samt Jonas Bjälesjö, etnolog och forskare vid Linnéuniversitetet och ordförande i Förbundet Svenskt Rockarkiv. Boken är ett projekt som finansierats av Familjen Kamprads stiftelse.———–

593

DELA