NY AVHANDLING | Så får vi stridsflygplan inte bara supermakterna har råd med

Om kostnadsutvecklingen för stridsflygplan fortsätter på samma nivåer som i dag är det inom några år bara supermakterna som har råd med dem. För att bryta trenden behöver försvarsindustrin jobba med konceptinnovation, och kunderna ställa krav.

Det spelar ingen roll vilken typ av bil som tar dig till jobbet. Oavsett prestanda uppfyller alla bilar, med drivmedel, ditt önskemål om transport från en punkt till en annan. Men i krig betyder prestanda allt, eftersom bara en sak gäller – att vinna. Det är en av orsakerna till att kostnadsutvecklingen för komplext krigsmaterial, som stridsflygplan och u-båtar, länge har ansetts ohållbar. Men inte något har gjorts åt det. Världens stater är helt enkelt beredda att betala vad det kostar, så länge det smakar.

– Stridsflyg måste ha bra material som står sig mot fienden. Och det driver på kostnadsutvecklingen, säger Daniel Amann, överstelöjtnant och nyligen disputerad vid KTH.

Om utvecklingen fortsätter som den gör i dag, riskerar det enligt honom att i framtiden endast vara USA som har råd att köpa stridsflygplan. För Danmark har prisutvecklingen gjort att de har slutat med u-båtar.

– Det är där man hamnar förr eller senare. Formel 1 skulle ha haft samma utveckling om det inte var för att de har infört regler för att dämpa kostnaderna. Men i krig sätter man inga budgettak. Varför skulle ett land inte satsa mer pengar på krigsmaterial om deras chanser att vinna ökar i och med det?

Kunder och företag bär gemensamt ansvar

Daniel Amann hittade under sin avhandling ett fall i svenska försvarsindustrins historia där man lyckats stoppa en allt för stark kostnadsutveckling. Det var när det första svenska Jas gripen-flygplanet kom till på 1980-talet. Flygtillverkaren Saab var då i ett pressat läge, och staten var beredd att lägga ner företaget. Motivationen att överleva som militär flygplansindustri var stark inom Saab. Så företaget tog till sig ny teknik som man hade studerat genom åren, och erbjöd att tillverka JAS Gripen inom ramen för en budget staten avsatt för ett betydligt enklare flygplan. JAS Gripen blev inte bara ett bättre alternativ utan även billigare än det tidigare flygplanet Viggen.

– Motivationen betydde allt för att få företaget att jobba med produktinnovation, berättar Daniel Amann.

Men hans forskning visar att priset inte är avgörande för om en stat väljer att köpa en försvarsprodukt eller inte.

– Det är främst politiska aspekter, som strategiska utrikespolitiska samarbeten till exempel. I de senaste flygplansupphandlingarna så ville många stater ha starka kopplingar till USA, och valde därför amerikanskt flygplan. Så även om vi tycker att företagen bör utveckla billigare stridsflygplankoncept så finns det få incitament för dem att göra det.

Så vilka möjligheter finns det då att bryta den ohållbara kostnadsutvecklingen för stridsflygplan?

– Att man som i Saabs fall på 80-talet tvingas till det, att man blir motiverad till innovation på det viset. På komponentnivå sker massor med innovation, men inte på konceptnivå. Det har sett likadant ut länge, säger Daniel Amann.

– Industrin kan också jobba med motivationshöjande faktorer, som kostnadsmedvetenhet och tydlig kommunikation för att få med sig alla att jobba mot samma mål. Det var viktigt i Gripen-fallet. Kunderna, alltså staterna, kan vara en yttre motivationsfaktor. De bör ställa krav på lägre priser och inte acceptera rådande kostnadsutveckling.

Men enligt Daniel Amann behöver man också se över försvarets totala kostnader för flygplan, piloter och flygbaser. De tre delarna kostar ungefär lika mycket. Om det tillverkas självkörande stridsflygplan som lika gärna kan landa på en parkeringsplats, kan man skära ner på piloter och flygbaser, och lägga mer pengar på flygplan.

– Försvarsmakten och industrin behöver räkna på helheten på ett bättre sätt. Det är svårt för ett enskilt företag att känna till alla Försvarsmaktens kostnader. Vi måste dela med oss av kostnadsstrukturen för att se var man kan spara kostnader, säger han.

Natomedlemskap kan försvåra konceptinnovation

Kan utvecklingen i vårt närområde möjligtvis skynda på konceptinnovation inom försvaret?

– Jag har funderat på det, men vet faktiskt inte. Nu har Försvarsmakten fått mer pengar och blivit lovade ännu mer. Så risken är att man inte längre ser kostnadsutvecklingen som ett prioriterat problem. Eller så är man mer framsynt och tar tillfället i akt.

– Men blir Sverige medlemmar i Nato kan det försvåra innovationsarbete på konceptnivå. Det är lättare för ett litet land att göra unika produkter när de inte ingår i en större koalition som innebär att stridsflyg- och flygbassystem och personal ska integreras. Det kan innebära låsningar, men borde kunna överkommas just i innovationsarbetet, säger Daniel Amann.

Kontakta daniel.amann@fhs.se

Mer om avhandlingen
Daniel Amann disputerade nyligen vid KTH med avhandlingen Exploring affordability in concept generation for complex defence products. Den går att laddas ner som PDF.———–