Vad rör sig i en forskares huvud?

Följande text publicerades även under vinjetten fnuttÅsiktenfnutt i Entré nr 1, 1997:

Jag har lång erfarenhet av småföretagsforskning och tycker att det är roligt att ett sådant här forum presenteras. Men kanske tycker jag att den form ni eftersträvar i notisbevakningen är alltför konventionell. Vem är egentligen intressered av att läsa om olika rapporter, projekt och konferenser i notisform? Man vill i stället veta vad det är för tankar som förs fram och vilka erfarenheter som presenteras – vad rör sig i forskarnas huvud?

Vem är för övrigt forskare? Kanske är det så att man definierar forskningen väl snävt – det pågår ju en massa spännande aktiviteter i gränslandet mellan forskning och utveckling. Själv bedriver jag
inga egna forskningsprojekt men deltar i den forskningsmässiga debatten och arbetar med olika uppdrag som jag tror ger ett bidrag till det samlade kunnandet.

I en uppsats med rubriken Småföretagsforskningen på nya vägar (uppsatsen ingår i boken fnuttSmåföretagande, entreprenörsskap och jobbenfnutt och ges ut av Rådet för Arbetslivsforskning) tar jag upp några principiella frågor som gäller den nu aktuella småföretagsforskningens inriktning.

– Hur skall man bära sig åt för att göra småföretagsforskningen och dess resultat tillgängliga – och användbara – för företagare, tjänstemän och politiker?

– Vad är det för skillnad mellan småföretagsforskning och entreprenörsforskning? De flesta småföretagare är ju fnuttvanliga människorfnutt och inga entreprenörer i den idoliserande mening som detta begrepp vanligen används på. Kommer småföretagaren bort på vägen?

– Det är bra att man inriktar sig mera på makrostudier där man ser på småföretagens inverkan på samhällsekonomin. Men finns det inte en risk i att småföretagsforskningen alltför mycket inriktar sig på effekterna för arbetslösheten och att forskningen på så sätt blir ett slags samhällets gisslan? Företag – stora som små – är ju faktiskt inte i första hand till för att avhjälpa arbetslösheten utan för att vara lönsamma. I vad mån är det överhuvud rimligt att tro att småföretagen skall kunna ta på sig och leva upp till den hjälteroll som samhällskrafterna i sin hjälplöshet frikostigt delar ut?

– Vad är det som gör att forskarnas intresse främst inriktas på de så kallade tillväxtföretagen? Tror man sig kunna klona fram flera likadana? Och vad skall man över huvudtaget göra åt dessa företag? Klarar sig inte dessa företag bäst om de slipper samhällets ofta kvävande välvilja? Är det inte de små, oglamorösa företagen – egenföretagarna – de som David Birch så föraktfullt kallar fnuttmössfnutt som i själva verket är de verkliga fnuttsamhällshjältarnafnutt, och vars drivkrafter, livsbetingelser och beteendemönster vi särskilt borde ägna oss åt?

Frågorna kan göras hur många som helst. Svaren ger sig inte lika lätt. Allra minst har jag själv dessa svar. Men det viktiga är att en debatt kan hållas levande, så att dessa frågor kan ventileras. Kanske är detta också ett sätt att väcka och öka intresset för denna forskning – såväl hos studenter som hos forskare, allmänhet och samhällsrepresentanter.

Dick Ramström, professor i företagsekonomi———–